Två tusen år av UFO-observationer
Okända föremål i skyn har observerats i alla tider och i alla länder och är ingenting nytt för 1900-talet. De kanske tidigaste avbildningarna av föremål som liknar dagens UFO-fenomen finns inristade på en klippa i Hunanprovinsen i Kina.

Källa: Ufo.se Av Clas Svahn

Forskarna tror att de kan vara upp mot 47 000 år gamla, vilket placerar dem inom den tidsrymd då Neanderthalmänniskan levde, före den moderna Homo sapiens. Men det är alltid riskabelt att tolka forna tiders avbildningar i ljuset av vår egen tid och en avlång raketliknande kropp behöver inte nödvändigtvis föreställa en raket.

Tanken på att jorden kan ha besökts av människor från andra planeter är ganska ny och det var först 1919 som den exentriske författaren Charles Fort förde fram tanken på att vi alla härstammar från en utomjordisk ras som nu övervakar sin avkomma i silverglänsande flygande tefat.

I början på 1960-talet togs Forts tankar upp av författare som Louis Pauwels, Jacques Bergiers och Robert Charroux som påstod att vår tekniska civilisation har haft flera föregångare. I böckerna radas "bevisen" upp:

Inkakulturens mäktiga byggnadsverk, Baalbeks enorma stenstoder och Egyptens pyramider, hur skulle dessa ha kunnat konstruerats utan ett kunnande som vida översteg det vi normalt tillmäter dessa folk? Slutsatsen måste vara, menade författarna, att människan redan då haft tillgång till avancerad teknik. Kanske var det rent av så att jorden haft besök av utomjordiska rymdresenärer som inte bara landat här utan också byggt upp en högkultur som vi i dag bara kan se resterna av.

Ur dessa idéer, indicier och gissningar vaskade schweizaren Erich von Däniken fram guldkornen. 1968 summerade han sina tankar i boken "Erinnerungen an die Zukunft” som gavs ut på svenska året efter under titeln ”Olösta gåtor ur mänsklighetens förflutna". Boken blev en enorm succé och i dag har von Dänikens över 20 böcker sålts i mer än 56 miljoner exemplar över hela världen. I böckerna hävdar von Däniken att astronauter från fjärran solsystem låg bakom i stort sett allt som vi i dag fortfarande häpnar över: Påsköns statyer, Nazcaslättens linjer, Stonehenge stenkalender och Sydamerikas mäktiga stenstäder.

Erich von Däniken menar också att dessa rymdbesökare avlade fram ett nytt människosläkte tillsammans med våra primitiva förfäder.

Men även om von Dänikens teorier är lockande och i sin fantastiskhet får tanken att svindla så är de bara hans högst personliga tolkning av de fynd som arkeologerna har gjort. Det finns många andra tolkningar och i dag är det få som tror att von Däniken verkligen hade rätt.

Författare och historiker har länge intresserat sig för det vi i dag kallar UFO-fenomen. Som vanligt när det gäller UFO så måste man skilja på observationer av okända föremål på himlen och teorier om besökare från rymden.

Om man går till de skrivna källor som finns träffar vi på Julius Obsequens, en romersk författare och samlare av mystiska händelser som levde någon gång under det fjärde århundradet e Kr. I hans bok Prodigiorum Liber hittar vi "brinnande glober", "flygande sköldar" och "månar" som lyser mitt på dagen. En stor del av de fenomen denne romare beskrev går säkert att förklara med meteorer, klotblixtar, bisolar eller ovanliga elektriska fenomen vilka måste ha verkat skräckinjagande på den tidens människor.

Men Julius Obsequens beskriver också andra saker. Låt oss titta på några utdrag:


216 f Kr. Vid Apri öster om Rom syns en rund sköld flyga i skyn.

166 f Kr. Vid Cassinum sken solen flera timmar under natten.

90 f Kr. En brinnande glob med ett fruktansvärt ljud faller till marken.

42 f Kr. Ett slags vapen far med ett fruktansvärt ljud upp från marken mot skyn.
Det låg givetvis nära till hands att jämföra de okända företeelser som observerades i skyn med sådana som man kände till, som solen, månen och stjärnorna. Bara för att man gav dessa antika UFO-fenomen dessa namn ska man, som vi ska se, inte tro att ett föremål som beskrevs som en sol verkligen liknade solen. I dag används begreppet flygande tefat på samma sätt. Tefat har kommit att bli ett samlingsnamn för allt som flyger på himlen och som man inte kan förklara, oavsett om det hade formen av ett tefat eller inte.

Går vi lite längre fram i tiden, till 1000-talet, har fenomenen fått en något annan form. Nu, och ända fram tills dess korstågen upphör under slutet av 1200-talet, ses brinnande kors och brinnande facklor ofta på himlavalvet. Naturligtvis trodde många att det rörde sig om tecken från Gud och korset var en lämplig symbol.

Under medeltiden fortsatte man att rapportera om brinnande hjul, kulor och lysande kors över Europa och gång efter annan inträffade observationer som är svåra att förklara än i dag.

Vad som skulle kunna kallas den första officiella undersökningen av en UFO-observation ägde rum i Japan år 1235. Under natten till den 25 september observerade general Yoritsume och hans här mystiska ljus på himlen. Ljusen sågs i sydväst i många timmar, de svängde, roterade och rörde sig i cirklar. Generalen gav order om att dessa egendomliga händelser skulle undersökas. Den rapport som slutligen överlämnades till honom är hållen i den lugnande ton som återfinns i många sentida förklaringar till UFO-fenomenen: ”Det hela är fullkomligt naturligt, general. Det är bara vinden som kommer stjärnorna att flimra.”

Många ovanliga himlafenomen återges i japanska krönikor under medeltiden. Liksom i det västerländska samhället betraktades sådana händelser vanligen som varsel, vilka kunde orsaka panik och annan social oro:

Den 12 september 1271 skulle prästen Nichiren halshuggas i Tatsunokuchi i Kansuuira, när det på himlen framträdde ett föremål likt en fullmåne, skinande och klart. Bödlarna greps av panik, och avrättningen genomfördes inte.
1361 dök ett flygande föremål, beskrivet som "trumformat, omkring sex meter i diameter", upp ur havet utanför västra Japan.
Den 8 mars 1468 flög ett mörkt föremål, som gav ifrån sig ett ”ljud som ett hjul”, från berget Kasuga mot väst vid midnatt
Även i Europa inträffade liknande händelser.

1387. I november och december detta år sågs en eld i skyn, lik ett brinnande och snurrande hjul eller en rund tunna av lågor som sände ut eld från ovan, och andra i form av en lång, brinnande stråle, under en stor del av vintern i de engelska grevskapen Leicester och Northhamptonshire.
1461. Den 1 november sågs ett brinnande ting, likt en järnstång av ansenlig längd och lika stort som halva månen, på himlen över Frankrike, under mindre än en kvarts timme. Detta föremål uppgavs också vara ”format som ett fartyg, från vilket eld syntes slå ut”.
Den 8 april 1665 utspelade sig ett ”luftslag” vid Stralsund i Vorpommern, som på den tiden var svenskt. Sex förvånade fiskare kunde se hur en hel flotta med örlogsskepp utkämpade ett slag i luften ovanför dem. Striden var mycket detaljrik och fiskarna kunde till och med urskilja enskilda personer. Efter en stund bröts dock slaget av ett föremål som knappast kan liknas vid ett skepp. Föremålet var runt och stort som en hatt och lyste vitt som månen, eller som det står i den samtida nedteckningen: ”Såsom en rund tallrik av en gångbart brukelig hatts storlek”. Efter sin färd över himlen stannade det till över Stralsunds största kyrka där det blev hängande.

Också i det egentliga Sverige fanns det de som tecknade ned berättelser om ovanliga händelser på himlen. Våra kyrkoböcker innehåller en rad sådana beskrivningar. Redan i slutet av 1500-talet samlade Östgötaprästen Johan Petri Klint beskrivningar av drakar och andra fruktansvärda järtecken på himlen. Drakarna var oftast kometer som i Klints tolkning gavs monstruösa krafter, men det fanns betydligt märkligare händelser som hamnade i den observante prästens papper. Eller vad sägs om den starkt lysande stjärna som den 28 november 1569 lyste över hela Sverige med sådan kraft att "hästarna svettades vita löddret av sig" och ansiktena sveddes på dem som var olyckliga nog att befinna sig ute.

En sentida efterföljare till Klint var Elis Sidenbladh. I mer än 20 år var Sidenbladh chef för Statistiska centralbyrån och det var också där som han hittade en del av materialet till en märklig bok som 1908 gavs ut under titeln ”Sällsamma händelser i Sverige med Finland åren 1749–1801 och i Sverige åren 1821–1829”. Också här hittar vi åtskilliga meteorer, eldkulor och kometer men också ett och annat märkligt fenomen, som detta från Arjeplog år 1765:

”Klockan 9.20 på eftermiddagen syntes i luften ett sken som hastigt lyste till och sedan blev stående på himlen vid pass en åttondels timma, likt en brinnande kula, som under stillaståendet på två ändar gentemot varandra spetsade till något som liknade två svärdsklingor med uddarna från varandra.”

Man måste ha klart för sig att de historiska rapporterna ofta kan ha naturliga förklaringar i form av diverse på den tiden mindre kända himlafenomen. En del av historierna är kanske inte ens sanna. Ett exempel på en sådan berättelse är den ofta omtalade händelsen i Byland Abbey i England år 1290. Just när abboten och cisterciensermunkarna i Byland hade satt sig tillrätta för att äta middag kom John, en av munkarna, inrusande och ropade åt dem att skynda sig ut.

När sällskapet kom ut fick de till sin förvåning se hur en ”stor rund silverfärgad tingest, liknande en diskus, långsamt flög över dem”. De arma munkarna skrek av skräck medan diskusen fortsatte sin färd över himlen. Allt enligt munken William av Newburghs krönika.

Historikern Samuel Rosenberg har undersökt händelsen och fann att historien om den för första gången publicerades i den engelske mystikern Desmond Leslies bok ”Flying Saucers have Landed” 1953. En viss ”A. X. Chumley” skulle ha försett Leslie med uppgifterna. När Rosenberg kontrollerade uppgifterna närmare visade det sig att två sjätteklassare hittat på historien och skickat den till tidningen Times i London där den publicerades.

När John Cleary-Baker, en gång ordförande i den brittiska UFO-organisationen Bufora, grävde vidare i engelska arkiv fann han följande: Munken William av Newburgh dog redan 1198 och kunde alltså omöjligt ha skrivit om en händelse år 1290. Däremot fann Cleary-Baker på British Museum ytterligare en krönika på latin, skriven av en annan munk. Krönikan omfattade tiden fram till 1298, men ingenstans nämns någon observation vid Byland Abbey. Historien var en bluff från början till slut.

Källa: ufo.se